Fjortisliv-jag får vem jag vill. del 4
-hej det är annalena, jo jag pratade med Linda men hennes batteri tog slut, eller så hade hon ingen täckning.....
-mjo så kan det nog vara, men hur gör du nu. du måste ju hämta henne?
-jag vet, så jag tänkte jag lånar grannens husbil och åker upp dit, jag har redan pratat med honom men skulle du och Anton kunna följa med? jag tror jag behöver lite stöd.
-jag tror det, jag följer självklart med. ge oss 1 timme sen kan du hämta upp oss hemma hos mej. sa jag och la på luren.
Jag berättade för Anton och mamma vad som skulle hända och mamma skjutsade hem Anton för att packa medans jag gick upp och började packa. Jag har aldrig varit särskilt snabb på att packa och inte visste jag vad man hade på sej uppe i ödemarken. jag krafsade snabbt i hop lite och tog med några av Lindas kläder som jag hade lånat.Pengar var inget problem , det hade jag på kortet nu var det bara ett litet problem. jag hade bara 2 paket kvar. och vem vet hur länge vi blir där uppe? jag funderade en stund innan jag kom underfund med att det kanske gick o handla några paket på vägen.då var det problemet löst.
En timme edan satt jag,Anton och Annalena i en husbil på väg till helvetet. jo helvetet det var rätt ord. jag hade varit i norrland en gång med min moster. och det fanns INGET ljust med norrland. folket pratade så man knappt förstod, det fanns nästan inga hus och knappt några affärer för den delen heller. tack storstaden.När vi hade åkt halvvägs stannade vi för att handla lite och jag passade på att köpa några paket cigg också.
-Moa, inte i husbilen!
-jag måste röka, men stanna då så kan jag röka.
-nej, vi måste hitta Linda. och där började tjafset efter att Anton lyckats få tyst på oss båda fortsatte färden under tystnad. Tillslut var vi framme i jukkasjärvi och vi bäddade i ordning för att hinna sova lite innan vi skulle ge oss av efter Linda. Jag och Anton gick ut för att ta några cigg och efter en stund gjorde även annalena oss sällskap.
-när det här är över, då ska vi allihopa åka till Skara.
-What?
-oj, förlåt jag glömer att du inte vet vad allting är här i sverige, du pratar ju nästan felfri svenska nu. Skara det är ett sommarland med vattenrushkanor,trampbåtar och linbanor.
-jaha vad skoj sa jag och försökte låta glad med tanke på att hon nog redan hade tillräckligt med problem. men ett sommarland? det var väl för barn....
vi sa godnatt och gick in och la oss. när vi var säkra på att Annalena sommnat gick jag och Anton en promenad längs den tomma campingen. Längst bort satt några ungdomar och drack öl och grillade. vi tog några öl o stannade en stund innan vi gick in för att sova. Vi hade precis somnat när min mobil ringde. jag svarade trött.
-Hallo
-MOA! det är jag. du måste hjälpa mej.
-mjo så kan det nog vara, men hur gör du nu. du måste ju hämta henne?
-jag vet, så jag tänkte jag lånar grannens husbil och åker upp dit, jag har redan pratat med honom men skulle du och Anton kunna följa med? jag tror jag behöver lite stöd.
-jag tror det, jag följer självklart med. ge oss 1 timme sen kan du hämta upp oss hemma hos mej. sa jag och la på luren.
Jag berättade för Anton och mamma vad som skulle hända och mamma skjutsade hem Anton för att packa medans jag gick upp och började packa. Jag har aldrig varit särskilt snabb på att packa och inte visste jag vad man hade på sej uppe i ödemarken. jag krafsade snabbt i hop lite och tog med några av Lindas kläder som jag hade lånat.Pengar var inget problem , det hade jag på kortet nu var det bara ett litet problem. jag hade bara 2 paket kvar. och vem vet hur länge vi blir där uppe? jag funderade en stund innan jag kom underfund med att det kanske gick o handla några paket på vägen.då var det problemet löst.
En timme edan satt jag,Anton och Annalena i en husbil på väg till helvetet. jo helvetet det var rätt ord. jag hade varit i norrland en gång med min moster. och det fanns INGET ljust med norrland. folket pratade så man knappt förstod, det fanns nästan inga hus och knappt några affärer för den delen heller. tack storstaden.När vi hade åkt halvvägs stannade vi för att handla lite och jag passade på att köpa några paket cigg också.
-Moa, inte i husbilen!
-jag måste röka, men stanna då så kan jag röka.
-nej, vi måste hitta Linda. och där började tjafset efter att Anton lyckats få tyst på oss båda fortsatte färden under tystnad. Tillslut var vi framme i jukkasjärvi och vi bäddade i ordning för att hinna sova lite innan vi skulle ge oss av efter Linda. Jag och Anton gick ut för att ta några cigg och efter en stund gjorde även annalena oss sällskap.
-när det här är över, då ska vi allihopa åka till Skara.
-What?
-oj, förlåt jag glömer att du inte vet vad allting är här i sverige, du pratar ju nästan felfri svenska nu. Skara det är ett sommarland med vattenrushkanor,trampbåtar och linbanor.
-jaha vad skoj sa jag och försökte låta glad med tanke på att hon nog redan hade tillräckligt med problem. men ett sommarland? det var väl för barn....
vi sa godnatt och gick in och la oss. när vi var säkra på att Annalena sommnat gick jag och Anton en promenad längs den tomma campingen. Längst bort satt några ungdomar och drack öl och grillade. vi tog några öl o stannade en stund innan vi gick in för att sova. Vi hade precis somnat när min mobil ringde. jag svarade trött.
-Hallo
-MOA! det är jag. du måste hjälpa mej.
fjortisliv-jag får vem jag vill (del 2)
Det hade gått 2 dagar sedan Linda försvann och ingenting var sig likt.Visst jag saknade henne jättemycket, men jag lärde mej när min syster begick självmord att man ändå måste fortsätta leva.Så jag var fortfarande den glada,trevliga o populära tjejen för jag visste att Linda ville det.
-Godmorgon gumman. mamma kollade på mej med en kaffe kopp o tidningen i handen.
-Hade dem hittat Linda? jag försökte att håla tillbaka dem tårar som sedan började rinna nerför kinden.
-Nej tyvärr, älskling jag är säker på att dem hittar henne snart hon är ju efterlyst i halva landet nu. Ska vi gå ner till gallerian så kan du få den där jackan du tjatat om.
-tack. jag torkade tårarna o tog fram ett cigarette paket. jag tände ciggen och gick ut på balkongen.
-Moa du vet att jag avskyr det där. kan du inte sluta?
-Ja mamma, jag ska försöka, i promise sa jag och gav henne ett leende.tydligen räckte det som svar för hon besvarade leendet och gick sedan in för att fortsätta läsa tidningen. Jag rökte klart och sedan gick jag in och åt en macka.
En timme senare var vi på väg ner mot gallerian. Nu är det så att mamma bor i precis brevid gallerian. det hade hon gjort ända sedan hon flyttade hemifrån men nu bodde även jag och pappa hos henne igen.jag tyckte fortfarande det var lika kul att gå i svenska affärer även om dem inte hade lika mycket kläder som dem affärer i New york. jag köpte jackan och på vägen ut stannade vi till vid tobaksaffären o köpte två paket prince.Även om min mamma avskydde att jag rökte så sa hon ingenting det var till och med så att hon någon gång ibland köpte ett paket till mig när jag inte hade några pengar kvar.För mestadels brukade jag handla dem själv i just denna lilla tobaksaffär för där behövde man inte vissa legitimation eller något. och jag var ju trots allt bara 15.
Två timmar sedan var vi hemma och jag satt och zappade mellan kanalerna när det plötsligt ringde på dörren. jag öppnade dörren och utanför stod Anton med sin blonda kalufs i bara t-shirten. jag stirrade förvånat på honom och bjöd sedan in honom.
-hej älskling sa han och kysste mig på munnen
-hej svarade jag och besvarade kyssen.
-vad gör du här?
-vadå, får man inte hälsa på sin flickvän längre sa han och drog skrattande med mej in i köket.
-Nejmen Anton vad trevligt att du är här. Vi ska snart äta lunch, vill du äta här eller?
-mamma jag gav henne en slutavarasåpinsam blick men jag tror inte att hon fattade.
-hej Carina, ja gärna.jag är jättehungrig.
-kom nu Anton sa jag och drog med mig min pojkvän upp till mitt rum.vi var mitt inne i en livlig diskussion när mamma ropade att det var mat. Vi gick ner och började äta.mitt i mstten ringde min mobil. jag kollade på nummerpresentatören och det var Linda.Jag kastade ifrån mej besticken och reste mej upp så snabbt att stolen vällte.
-Gumman, var är du?
-Hej, förlåt men jag ska ta det från början. den där kvällen på festen, minns du?
-klart jag gör. mamma och Anton kollade chokat på mej och jag mimmade Linda sen gick jag in i vardagsrummet.
-Jo jag var ju så himmla full så jag minns inte särskilt mycket. när jag vaknade var jag på ett ställe jag aldrig vart förut. jag hade inga kläder, dem låg slängda en bra bit därifrån. och jag vet inte vad som hänt.
-Var kommer du vara då?
-jag vet inte, åh moa snälla hjälp mej. jag har gått i flera dagar o tillslut kom jag till den här byn. den heter jukkasjärvi eller något sånt.snälla säg till min mamma att ringa min mobil NU jag har knappt några batterier kvar, jag älskar dej. sedan bröts det.
jag stod chokad kvar med telefonen i handen. min bästavän, hon fanns, hon levde. jag började gråta. men den här gången var det glädje tårar. jag gick sakta in i köket medans Lindas desperata stämma kade i huvudet. be min mamma ringa nu. självklart jag måste ringa annalena. vant slog jag Lindas hemnummer och signal efter signal ljöd fram innan annalena äntligen svarade.Jag såg framför mej Lindas perfektionistiska mamma med page klippt hår och små kurvor och ett förkläde ovanpå det.
-hallo? svarade annalena
- hej det är moa.
- jaha , dem har fortfarande inte hittat Linda.man hörde att annalena försökte hålla tillbaka gråten
-jag vet, but listen know. i know were she is!
-va?
- Ring bara Lindas mobil, nu sa jag och slängde sedan på luren.jag återvände återigen in i köket där jag fick förklara allting för min pojkvän och mamma.mitt i förklaringen ringde min mobil igen. denna gång var det anna lena.
-Godmorgon gumman. mamma kollade på mej med en kaffe kopp o tidningen i handen.
-Hade dem hittat Linda? jag försökte att håla tillbaka dem tårar som sedan började rinna nerför kinden.
-Nej tyvärr, älskling jag är säker på att dem hittar henne snart hon är ju efterlyst i halva landet nu. Ska vi gå ner till gallerian så kan du få den där jackan du tjatat om.
-tack. jag torkade tårarna o tog fram ett cigarette paket. jag tände ciggen och gick ut på balkongen.
-Moa du vet att jag avskyr det där. kan du inte sluta?
-Ja mamma, jag ska försöka, i promise sa jag och gav henne ett leende.tydligen räckte det som svar för hon besvarade leendet och gick sedan in för att fortsätta läsa tidningen. Jag rökte klart och sedan gick jag in och åt en macka.
En timme senare var vi på väg ner mot gallerian. Nu är det så att mamma bor i precis brevid gallerian. det hade hon gjort ända sedan hon flyttade hemifrån men nu bodde även jag och pappa hos henne igen.jag tyckte fortfarande det var lika kul att gå i svenska affärer även om dem inte hade lika mycket kläder som dem affärer i New york. jag köpte jackan och på vägen ut stannade vi till vid tobaksaffären o köpte två paket prince.Även om min mamma avskydde att jag rökte så sa hon ingenting det var till och med så att hon någon gång ibland köpte ett paket till mig när jag inte hade några pengar kvar.För mestadels brukade jag handla dem själv i just denna lilla tobaksaffär för där behövde man inte vissa legitimation eller något. och jag var ju trots allt bara 15.
Två timmar sedan var vi hemma och jag satt och zappade mellan kanalerna när det plötsligt ringde på dörren. jag öppnade dörren och utanför stod Anton med sin blonda kalufs i bara t-shirten. jag stirrade förvånat på honom och bjöd sedan in honom.
-hej älskling sa han och kysste mig på munnen
-hej svarade jag och besvarade kyssen.
-vad gör du här?
-vadå, får man inte hälsa på sin flickvän längre sa han och drog skrattande med mej in i köket.
-Nejmen Anton vad trevligt att du är här. Vi ska snart äta lunch, vill du äta här eller?
-mamma jag gav henne en slutavarasåpinsam blick men jag tror inte att hon fattade.
-hej Carina, ja gärna.jag är jättehungrig.
-kom nu Anton sa jag och drog med mig min pojkvän upp till mitt rum.vi var mitt inne i en livlig diskussion när mamma ropade att det var mat. Vi gick ner och började äta.mitt i mstten ringde min mobil. jag kollade på nummerpresentatören och det var Linda.Jag kastade ifrån mej besticken och reste mej upp så snabbt att stolen vällte.
-Gumman, var är du?
-Hej, förlåt men jag ska ta det från början. den där kvällen på festen, minns du?
-klart jag gör. mamma och Anton kollade chokat på mej och jag mimmade Linda sen gick jag in i vardagsrummet.
-Jo jag var ju så himmla full så jag minns inte särskilt mycket. när jag vaknade var jag på ett ställe jag aldrig vart förut. jag hade inga kläder, dem låg slängda en bra bit därifrån. och jag vet inte vad som hänt.
-Var kommer du vara då?
-jag vet inte, åh moa snälla hjälp mej. jag har gått i flera dagar o tillslut kom jag till den här byn. den heter jukkasjärvi eller något sånt.snälla säg till min mamma att ringa min mobil NU jag har knappt några batterier kvar, jag älskar dej. sedan bröts det.
jag stod chokad kvar med telefonen i handen. min bästavän, hon fanns, hon levde. jag började gråta. men den här gången var det glädje tårar. jag gick sakta in i köket medans Lindas desperata stämma kade i huvudet. be min mamma ringa nu. självklart jag måste ringa annalena. vant slog jag Lindas hemnummer och signal efter signal ljöd fram innan annalena äntligen svarade.Jag såg framför mej Lindas perfektionistiska mamma med page klippt hår och små kurvor och ett förkläde ovanpå det.
-hallo? svarade annalena
- hej det är moa.
- jaha , dem har fortfarande inte hittat Linda.man hörde att annalena försökte hålla tillbaka gråten
-jag vet, but listen know. i know were she is!
-va?
- Ring bara Lindas mobil, nu sa jag och slängde sedan på luren.jag återvände återigen in i köket där jag fick förklara allting för min pojkvän och mamma.mitt i förklaringen ringde min mobil igen. denna gång var det anna lena.
fjortisliv- jag får vem jag vill
Snön knastrade under våra suler och snart var vi framme vid huset där Festen skulle hålla till.Det var redan fullfart i huset och överallt var det folk.Vi gick in och i hallen stannade jag lite osäker på vad jag skulle göra men Linda såg ut som hon redan bodde i huset bara slängde iväg kläderna o satte av mot köket.Varför ska allting vara så annorlunda? tänkte jag för mej själv.
-Heeeej!!! En gäll röst skar genom dånet av röster och musikens tryckande effekt.jag snodde runt och bakom mej stod en tjej i 16 års åldern med Platinablont hår som räckte till midjan och ett översminkat ansikte.hon betraktade mej innan hon snabbt utbrast:
-jisses , det måste vara du som kommer från New york?
-ehh ja....
-Fy farao vad snygga kläder.gumman du är så sjukt snygg att jag lovar du kommer få vem du vill ikväll.
-jaha men ehhh... ja..
-vadå?
-jaa, äsh jag säger något
-vaa? tjejn kollade underligt på mej.Precis då kom Linda fram som en räddare i nöden.
-Stefanie kan inte riktigt ren svenska så du får ursäkta henne lite, stefanie det här är Maja.
-ehh hej sa jag och gav henne ett leende.
-hejhej, men nu får ni ha så kul så ska jag gå o fixa något o dricka sa hon o gav oss en snabb kram innan hon försvan iväg i vimlet.Jag kollade mej omkring och hoppades få syn på Anton men jag såg han inte.
-Här sa Linda och gav mej ett glas med en vit sörja i.
-Vad är det hära?
-Det e typ vodka blandat med Tequilla o någonting mera.Jag svarade inte utan drack bara upp glaset.
När klockan närmade sej 12 slaget var jag så full att jag knappt kunde prata längre.
-Schhhteffi, hänka på mej o ta en schiiiiiig sa Linda och kom vinglandes från dansgolvet med en kille efter sej. Vi gick ut och tog en varsin Cigg tillsammans med Emma,Lina,anton och någon som visst hette Adam.När vi rökt en stund frågade Anton om jag ville följa med på en Promenad jag svarade självklart ja trots att jag visste att jag befan mej i en sådan situation där man knappt kunde gå.Vi gick sakta frma längs den snötäckta grusvägen hand i hand.det såg nog rätt komiskt ut jag med mitt Fejk blonda hår med hårförlängning och översminkat ansikte iklädd en tunika o fjällräven jacka o Anton i sin mörka kalufs med sin dunjacka.
-Du e jättefin sa Anton och stannade upp.Jag vände mej om och kolla honom i ögonen sedan möttes våra läppar i en kyss.
-ska vi gå tillbaka till festen eller? frågade jag medans jag bara kände för att springa iväg av lycka.
-Visst sa Anton och vi gick hem igen. Resten av kvällen gick som i ett töcken.
Nästa morgon vaknade jag brevid Anton i ett mörkt rum, jag försökte komma ihåg vad som hänt och var jag var.Men jag hade vart så full dagen innan att jag inte mindes.Jag gick upp o klädde på mej o precis då vaknade anton.
-heej sa han o log mt mej jag gick fram o vi kysste varandra innan jag förklarade att jag måste leta reda på Linda.Han nickade o klädde på sej o så började vi Leta , vi hittade henne ingenstan och det gick inte o ringa henne heller.
-Var fan kommer hon?
-du e så söt när du säger fel, men du vi måste ringa polisen elelr något....jag nickade tyst och vi ringde o anmälde henne försvunnen....
-Heeeej!!! En gäll röst skar genom dånet av röster och musikens tryckande effekt.jag snodde runt och bakom mej stod en tjej i 16 års åldern med Platinablont hår som räckte till midjan och ett översminkat ansikte.hon betraktade mej innan hon snabbt utbrast:
-jisses , det måste vara du som kommer från New york?
-ehh ja....
-Fy farao vad snygga kläder.gumman du är så sjukt snygg att jag lovar du kommer få vem du vill ikväll.
-jaha men ehhh... ja..
-vadå?
-jaa, äsh jag säger något
-vaa? tjejn kollade underligt på mej.Precis då kom Linda fram som en räddare i nöden.
-Stefanie kan inte riktigt ren svenska så du får ursäkta henne lite, stefanie det här är Maja.
-ehh hej sa jag och gav henne ett leende.
-hejhej, men nu får ni ha så kul så ska jag gå o fixa något o dricka sa hon o gav oss en snabb kram innan hon försvan iväg i vimlet.Jag kollade mej omkring och hoppades få syn på Anton men jag såg han inte.
-Här sa Linda och gav mej ett glas med en vit sörja i.
-Vad är det hära?
-Det e typ vodka blandat med Tequilla o någonting mera.Jag svarade inte utan drack bara upp glaset.
När klockan närmade sej 12 slaget var jag så full att jag knappt kunde prata längre.
-Schhhteffi, hänka på mej o ta en schiiiiiig sa Linda och kom vinglandes från dansgolvet med en kille efter sej. Vi gick ut och tog en varsin Cigg tillsammans med Emma,Lina,anton och någon som visst hette Adam.När vi rökt en stund frågade Anton om jag ville följa med på en Promenad jag svarade självklart ja trots att jag visste att jag befan mej i en sådan situation där man knappt kunde gå.Vi gick sakta frma längs den snötäckta grusvägen hand i hand.det såg nog rätt komiskt ut jag med mitt Fejk blonda hår med hårförlängning och översminkat ansikte iklädd en tunika o fjällräven jacka o Anton i sin mörka kalufs med sin dunjacka.
-Du e jättefin sa Anton och stannade upp.Jag vände mej om och kolla honom i ögonen sedan möttes våra läppar i en kyss.
-ska vi gå tillbaka till festen eller? frågade jag medans jag bara kände för att springa iväg av lycka.
-Visst sa Anton och vi gick hem igen. Resten av kvällen gick som i ett töcken.
Nästa morgon vaknade jag brevid Anton i ett mörkt rum, jag försökte komma ihåg vad som hänt och var jag var.Men jag hade vart så full dagen innan att jag inte mindes.Jag gick upp o klädde på mej o precis då vaknade anton.
-heej sa han o log mt mej jag gick fram o vi kysste varandra innan jag förklarade att jag måste leta reda på Linda.Han nickade o klädde på sej o så började vi Leta , vi hittade henne ingenstan och det gick inte o ringa henne heller.
-Var fan kommer hon?
-du e så söt när du säger fel, men du vi måste ringa polisen elelr något....jag nickade tyst och vi ringde o anmälde henne försvunnen....
