chaiz

Det hade gått 2 dagar sedan Linda försvann och ingenting var sig likt.Visst jag saknade henne jättemycket, men jag lärde mej när min syster begick självmord att man ändå måste fortsätta leva.Så jag var fortfarande den glada,trevliga o populära tjejen för jag visste att Linda ville det.

-Godmorgon gumman. mamma kollade på mej med en kaffe kopp o tidningen i handen.
-Hade dem hittat Linda? jag försökte att håla tillbaka dem tårar som sedan började rinna nerför kinden.
-Nej tyvärr, älskling jag är säker på att dem hittar henne snart hon är ju efterlyst i halva landet nu. Ska vi gå ner till gallerian så kan du få den där jackan du tjatat om.
-tack. jag torkade tårarna o tog fram ett cigarette paket. jag tände ciggen och gick ut på balkongen.
-Moa du vet att jag avskyr det där. kan du inte sluta?
-Ja mamma, jag ska försöka, i promise sa jag och gav henne ett leende.tydligen räckte det som svar för hon besvarade leendet och gick sedan in för att fortsätta läsa tidningen. Jag rökte klart och sedan gick jag in och åt en macka.

En timme senare var vi på väg ner mot gallerian. Nu är det så att mamma bor i precis brevid gallerian. det hade hon gjort ända sedan hon flyttade hemifrån men nu bodde även jag och pappa hos henne igen.jag tyckte fortfarande det var lika kul att gå i svenska affärer även om dem inte hade lika mycket kläder som dem affärer i New york. jag köpte jackan och på vägen ut stannade vi till vid tobaksaffären o köpte två paket prince.Även om min mamma avskydde att jag rökte så sa hon ingenting det var till och med så att hon någon gång ibland köpte ett paket till mig när jag inte hade några pengar kvar.För mestadels brukade jag handla dem själv i just denna lilla tobaksaffär för där behövde man inte vissa legitimation eller något. och jag var ju trots allt bara 15.
Två timmar sedan var vi hemma och jag satt och zappade mellan kanalerna när det plötsligt ringde på dörren. jag öppnade dörren och utanför stod Anton med sin blonda kalufs i bara t-shirten. jag stirrade förvånat på honom och bjöd sedan in honom.
-hej älskling sa han och kysste mig på munnen
-hej svarade jag och besvarade kyssen.
-vad gör du här?
-vadå, får man inte hälsa på sin flickvän längre sa han och drog skrattande med mej in i köket.
-Nejmen Anton vad trevligt att du är här. Vi ska snart äta lunch, vill du äta här eller?
-mamma jag gav henne en slutavarasåpinsam blick men jag tror inte att hon fattade.
-hej Carina, ja gärna.jag är jättehungrig.
-kom nu Anton sa jag och drog med mig min pojkvän upp till mitt rum.vi var mitt inne i en livlig diskussion när mamma ropade att det var mat. Vi gick ner och började äta.mitt i mstten ringde min mobil. jag kollade på nummerpresentatören och det var Linda.Jag kastade ifrån mej besticken och reste mej upp så snabbt att stolen vällte.
-Gumman, var är du?
-Hej, förlåt men jag ska ta det från början. den där kvällen på festen, minns du?
-klart jag gör. mamma och Anton kollade chokat på mej och jag mimmade Linda sen gick jag in i vardagsrummet.
-Jo jag var ju så himmla full så jag minns inte särskilt mycket. när jag vaknade var jag på ett ställe jag aldrig vart förut. jag hade inga kläder, dem låg slängda en bra bit därifrån. och jag vet inte vad som hänt.
-Var kommer du vara då?
-jag vet inte, åh moa snälla hjälp mej. jag har gått i flera dagar o tillslut kom jag till den här byn. den heter jukkasjärvi eller något sånt.snälla säg till min mamma att ringa min mobil NU jag har knappt några batterier kvar, jag älskar dej. sedan bröts det.
jag stod chokad kvar med telefonen i handen. min bästavän, hon fanns, hon levde. jag började gråta. men den här gången var det glädje tårar. jag gick sakta in i köket medans Lindas desperata stämma kade i huvudet. be min mamma ringa nu. självklart jag måste ringa annalena. vant slog jag Lindas hemnummer och signal efter signal ljöd fram innan annalena äntligen svarade.Jag såg framför mej Lindas perfektionistiska mamma med page klippt hår och små kurvor och ett förkläde ovanpå det.
-hallo? svarade annalena
- hej det är moa.
- jaha , dem har fortfarande inte hittat Linda.man hörde att annalena försökte hålla tillbaka gråten
-jag vet, but listen know. i know were she is!
-va?
- Ring bara Lindas mobil, nu sa jag och slängde sedan på luren.jag återvände återigen in i köket där jag fick förklara allting för min pojkvän och mamma.mitt i förklaringen ringde min mobil igen. denna gång var det anna lena.